Vamos a la playa


Koh Samed är min favorit ö i Thailand och jag och Peter kände att vi behövde lite välförtjänad semester. Vi åkte på Onsdag natt ner till Rayong 12 timmars bussresa när vi kom fram tog vi song thew  till Ban Pee och därifrån båten över till Koh Samed. Eftersom hon som vi köpte biljetten av hade förseningar med båten så fick vi åka speed boat över vilket gick snabbt och effektivt. När vi kom fram så tog vi in på Toks little hut som alltid och gick ner och åt vid stranden och solade och badade underbart. Skönt att komma ner lite till havet igen och få bort bonn brännan som man jobbat på i snart 2 år hehe! Dagen efter stötte vi på Proppen som kom från Laos och Nong Kai så vi sammanstrålade och käkade gott och sola å bada. 3:e dagen när vi skulle gå ut och äta vart det först en öl till maten och sedan råkade vi hetsa varann om buckets och 2 timmar senare hade kanske 6-7 buckets slunkit ner i våra små magar. En karate fylla väntade och lite dans och telefon nummer tävling på silver sand. Hur kvällen slutade kommer jag inte exakt ihåg men det sista jag mins är att Sofias nyckel gick av och vi sov 3 i vår säng och vi vart ett par skor rikare. Fråga mig inte hur detta gick till. Morgonen därpå vart det frukost och promenader Sofia kunde knappt ligga i solen för hon var så sliten jag och Peter tog tag i benen och armarna och slängde i henne i vattnet. Sista dagen tyckte både jag och Peter att vi tagit det lite väl lungt i solen så vi vrål pressade och ja så klart brände vi oss brutalt. Mindre skönt att sitta på bussen hem 14 timmar. Bussen stannade i minsta lilla by trots att det var en VIP buss barn skrek hela vägen och ja det kanske var en av dom värsta bussresorna hittills. Hemlängtan var total och nu är jag hemma och njuter av min säng och av mitt fina Wii guitarr hero is the shit. Här kommer lite bilder.























Det var det en helt underbar weekend med massa god mat och mys. Nu hoppas jag att jag har gjort lillasyster nöjd med massa bilder och hela 2 inlägg hittills idag. Saknar alla er där hemma så det gör ont i lilla hjärtat önskar att ni var här med mig hela tiden. 1 Maj då blir det brakfest så ni vet!

Pussa Pussa Pussa på er!





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0