Jag börjar med det här inlägget men kommer skriva ett till direkt efter. Min närmsta vän min "far" min lärare gick bort för 3 veckor sedan. Det här var det jobbigaste som hänt i mitt liv sedan Farfar dog. Allt gick så fort vi var på sjukhuset och det såg ut som att allt var på bättringsvägen men 1 vecka senare gick favoriten bort. Allt vi upplevt allt han lärt mig är ovärdeligt. Tack för dom 9 åren jag har fått lära känna dig det har varit ett privilegie minst sagt.

Jag kan inte beskriva sorgen i mitt hjärta ord finns inte för hur mycket jag saknar dig, älskar dig föralltid.










Pi Tung gin di ti dai rushak, chan rak kon.