Men helt ärligt, vissa saker chockar en. Pratade med en "bekant" idag på Facebook och ibland så kan man ju inte göra annat än att skratta åt folk! Jag är inte den som är den utan jag säger alltid vad jag tycker. Den här personen har burit sig rätt illa åt och är enligt mig en falsk person, ska jag då låtsas att jag är vän med den här personen vad förväntar sig den här personen??? Jag har också betett mig illa absolut, men jag tänker ändå inte sitta och låtsas att vi är vänner. Vänskap mellan mig och den "bekanta" kommer aldrig finnas. Asså kalla mig bitter men det är den bittra sanningen. Men sitta och kall prata och låtsas bry sig är inte min cup of tea, just leave it already vad är problemet?! Jag har mitt liv du har ditt that's it. Jag sköter mitt så sköter du ditt bra fine hare bra hej!
Vill inte se dig igen inte nu inte sen ja aldrig med andra ord.


Har också kommit på att jag tror att jag är kär hela tiden men att jag faktiskt bara har vart kär en gång i mitt liv. Kär blir jag aldrig men förälskad blir jag ganska lätt. Det var väääldigt länge sen jag var kär och det kommer jag nog aldrig mer bli igen.
Han var min första kärlek och den kärleken växer inte på träd. Varför kan det inte bara vara som i "The Notebook"?
fast så är det ju livet är inte en dans på rosor man måste kämpa för det och kärleken har jag varken tid eller lust att kämpa för nu, tragiskt? Ja kanske men jag trivs bra att leva som en "butterfly" hehe!

Nu ska jag och min vapendragare gå en promenad och käka en kuttio, mumsfillibabba!

Puss & Godnatt Alla Sötsaker!