Fy va hemskt. Alla grann hundar i vårt område älskar oss, förmodligen för att vi är dom enda som bryr oss om dom. Det finns 2 st som inte gillar oss eller 2 ½. Det ena paret kallar vi timon & Pumba eller Black Beast Crew. Och den ½ är Pad Thai alkis gubbens hund eller dom gillar inte Pompe för Pompe är kungen i området.

Nyss så åkte vi till Nong Sim och tog en kvälls promenad med Pompe. Pumpa Pompes tjej och Dalmatinen "dalmis" som vi kallar honom började kuta efter. Vi försökte stoppa dom men det gick inte. Det är nån km till Nong sim och "dalmis" är gammal med det var inga problem han orkade men inte Pumpa eller hon sket nog på sig på vägen av nån liten tax eller nåt.

Sen går vi nåt varv och precis innan vi kommer fram så ser det ut som att "dalmis" börjar halta altså halta på ALLA benen. Han får kramp och tuggar tjockt saliv. Han skakar och tillslut lägger han sig i en döende possition. Jag och Peter satt vid honom hela tiden och så fort det såg ut som att han höll på dö väckte vi honom och lugnade honom igen.

Jag sprang ner längs stenraset och hämtade vatten men han ville inte dricka. Vi tror att han fick en hjärtattack. Tillslut skulle han resa sig upp när han såg lite ut att va på bättringsvägen då kommer han inte upp så han faller ner i en grop och sprattlar han kommer med vår hjälp tillsist upp och löper amok i några minuter. Det ser ut som han springer ifrån oss för att hitta nånstans att somna in. Vi stannar honom och lugnar honom igen och han verkar seriöst förvirrad men tillsist så ser det ut som att han är okej.

Peter tar honom i knät och vi jagar ifatt pompe och åker allihop hem på moppen när han lyfts av moppen ser han ut att må ganska bra igen. Nu är han hemma och får lugn och ro men det verkade som att innan han gick in så kom han och tackade oss för vi "räddade" honom. Fy det var så himla läskigt och inatt kommer jag nog drömma mardrömmar. Tack och lov överlevde han. Vi har fördendelen haft en beef med den grannen som äger "dalmis" och hade förmodligen åkt på en hel del skadestånd för det var "vårt fel" länge leve Dalmis!

Adieu!