Ojojoj, nu blev det många inlägg på en och samma dag antar att jag kompenserar det för en hel månad då jag inte har skrivit. Jag va bara tvungen att skriva om detta.

Jag, Peter satt hemma och gjorde absolut ingenting, sen ringer telefonen och det är vår bästa vän Tong som är dyng full i nån by som ringde. Han bli alltid så kärleksfull när han har druckit och berättade prompt att "ineed you" "come on" osv typ dom ända engelska orden han kan förutom fuck you.

Iallafall så ställer vi mer än gärna för vår vän och han skulle förklara vägen till en by som heter Npng saeng. Då ska ni veta att det finns 2 byar som heter Nong Saeng som ligger i närheten och vi har aldrig varit där. Tillslut fick vi en karta uppritad av vår Thai Pappa Tung som visste exakt vart vi skulle.

Vi tar vår fina Smash och puttrar på och hittar galant dit. När vi kom till Nong Saeng så kom Tongs Tongs kompis "bybocken" och hämtade oss efter att vi virrat runt lite grann i byn och letat efter huset som han var i. När vi kommer dit ligger Tong däckad på en halm matta och detta är inom loppet av 30 minuter. Men Tong är en strong man och tog sig en redig grogg och var på fötterna inom kort. Det kom grannar och vänner och vi drack, sjöng och skrattade inpå små timmarna. Grannarna bjöd på Thailändsk ris sprit (Lao Kao) som är rätt äckligt men jäääävligt tufft att dricka. och livet var underbart helt enkelt!

Sara och Peter vart fulla inte lika fulla som Tong var tidigare men på lyset vart vi allt. Alltid när man blir det så ska man ju alltid envisas att gå ut på disco osv. Så vi åker in 45km till Udonthani och sitter och sjunger Djurgårds ramsor hela vägen in och Tongs 2 kompisar som ALDRIG i sitt 40 åriga liv har vart ute i Udon sitter och skrattar ihjäl sig och bjuder in oss på middag dagen efter denna. Vi kommer in till Udon och allt är praktiskt taget mörkt. Alla restauranger osm man VET är öppet på kvällar är stängda och alla ställen som man går ut på är stängda... detta pga att det var Thailändskt val dagen efter. HELVETEEEEE... tänker vi! Vi åker iaf till en svart klubb som vi alltid går på när allt annat stänger som heter Boxip och dom har till och med stängt. Vi mutar till oss en flaska Whiskey efter mkt tjat och skratt. 300 baht (=60 kr) Okej då! Vi går till ett hotell som heter Ton Koon som ligger mitt emot och dom hade öppet :) det är dock inget disco utan ett karaoke ställe. Stackars Thai säger jag bara. Vi fulla och tyckte säkerligen att vi lät som Whitney Houston (innan hon knarka sönder sin röst) beställde låt på låt. Tillslut avslutniongs vis så rockade jag loss till Aerosmith's "I don't wanna miss a thing" då fick dom nog och skulle plötsligt stänga stället. Hahahahha... Trots val hade vi iallafall en sjukt kul kväll i goda vänners lag!

Men så sjukt mysigt att bara sitta och softa med ett par härliga gubbar i byarna och bara vara! Jag älskar det här med Nong Wusua att bara vara sig själv för en stund. Livet är som en Norrlands Guld!

O&O